100%

Jag tror aldrig att man är 100% sig själv med någon. Jag vet medvetet att jag är på olika sätt beroende på vilka personer jag är med i min omgivning. Har många gånger tänkt att den enda gången man är sig själv till 100% är när man är med sig själv.
Jag vill tyvärr tro att man inte anpassar mig men jag vet att jag gör det. Kan bli obekväm i vissa situationer, som tex. skolan för jag gillar inte riktigt att ta plats.
Hur andra uppfattar mig är någonting jag faktiskt inte längre bryr mig om, låter konstigt men sant. Jag har så många personer i min omgivning som tycker om mig för hur jag är, därför ser jag aldrig någon anledning att vara på ett visst sätt för att någon ska tycka bra om mig.
Luddigt men bra att du tar upp detta! Tror det är viktigt att reflektera över detta! :)
Jag känner mig helt klart allra mest 100% jag när jag sitter ensam på mitt rum vid mitt piano och sjunger. Det är underbart!
När jag är ensam hemma, hög musik och bara ful dansar xD
måste nog också slå ett slag för fuldansen ensam hemma, gärna med en spegel i närheten..
På riktigt när man delar säng med sin bästis, klockan är 05 på morgonen och man bara snackar om ALLT. Då är jag mig själv till 100 % med någon annan! <3
När man är själv är nog den enda gången. När man föds och när man dör.
Jag tror det flesta personer som man umgås med tar ut olika sidor från en själv alltså. Jag anpassar mig lätt beroende på vilka jag umgås med och när det är offentligt liksom, men min närmaste vänner känner mig nog allra bäst så jag tror jag skulle säga dom. Självklart även när jag är ensam hemma tex. Jag är en sån som man verkligen måste lära känna innan jag kan gå all in och va 100% mig själv.
när jag är med min sambo, mina närmsta vänner eller själv hemma då är jag 100 % jag.
bästa känslan är att jag hittat dom där människorna om tar fram det bästa ur mig :)
Tror att du alltid kommer anpassa dig till att känna dig bekväm i den nuvarande omgivningen, typ blir den du tycker bäst matchar med personen du umgås med. Like a bloody cameleon!! Jag känner mig mest som mig själv när jag har lärt känna personerna i fråga och vet hur dom kan hantera min humor hahahaha.
Oj vilken svår fråga.. skulle säga antingen när jag är ensam hemma och bara släpper loss allt, eller när jag är med mina ena vän då vi pratar verkligen om allt mellan himmel och jord!
När jag står i fotostudion bakom kameran och säger åt någon hur dom ska stå eller åt vilket håll dom ska hålla huvudet. För då vet jag att det är det här jag är bra på och att det är jag som har koll, inte den jag fotar.
Känner mig också trygg när jag är med min pojkvän.
Kanske låter weird men då man sitter bredvid bästa killkompisen i bussen på väg hem, är fett trött och båda halvsover men babblar på ändå och snackar skit om folk<333
När jag är med min bästa gäri! alltså vi har känt varandra sen vi var 9 ( är 17 nu) vi har gått igenom att alla på vår skola hatade oss (för att vi var oss själva och tog plats) vi har gått igenom bra och dåligt och gråt och skratt och fylla ja allt. hon är den som känner mig helt 100% därför kan jag bara slappna av och ibland vara super glad, ibland sitta å klaga på män och patriarkatet (hahaha arg) och ibland kan vi planera våra framtider och drömmar. Tror vi är väldigt stöttande för varandras val osv även fast vi är olika så är vi så olika och vi backar alltid varandra. Det känns viktigt att stötta sina icke män vänner speciellt eftersom vi är mer utsatta i samhället och det räcker med att männen förtycker oss, varför ska vi förtycka varandra också lixm?
Men jag är även väldigt avslappnad i min klass ( inte i skolan överlag men i just med klass) har känt dem i lite mer än 1 år och eftersom vi umgås så mycket har de lärt känna mig så jag kan bara slappna av och vara skit jobbig, rolig och avslappnad. Jag tror de är så för att vi är en estet klass, där alla är väldigt öppna och välkomnande för alla sorters människor.
Hur jag känner mig med min bästa vän eller med mina kompisar är klassen är glad. Jag är glad över att jag är fri från förväntningar.
Förr hade jag ett kompis gäng där min "roll" var den glada tjejen som gjorde alla glada och alltid hade glitter och rosa hår (hade ju glitter å rosa för jag tyckte om de men om jag inte hade glitter i ansiktet var de typ inte okej för dem). Jag trodde ju att jag var mig själv men jag blev mer tvingad in i en roll som jag kunde relatera till men inte 100% var.
Men idag kan jag en dag ha glitter och nästa dag gå utan smink det är inte de viktiga för mina vänner i nuläget för de känner mig så jag kan slappna av.
hahah förlåt för så långt svar men kände att jag hade mycket att säga kring detta oops
Jag känner mig 100% mig när jag får vara i kyrkan. Ingen dömmer och jag kan vara i kyrkan flera timmar för att bara fylla på med mig själv. Helt tyst och ensamt, med musik i lurarna eller med mina kompisar det spelar ingen roll i kyrkan kan jag vara jag till 100%
Jag är nästan alltid mig själv till 100% men dom gånger jag är det är när jag hör på någon bra musik, hemma med familjen eller nån annan släkting, med vännerna man haft sen typ låg och mellanstadiet som man fortfarande har kontakt med ! :D
Jag är mig själv när musiken är lite för hög, klockan lite för mycket och jag och mina kompisar bara öser på med dans och sång. När man bara släpper alla tankar på vad man "bör" och "inte bör" göra och lever som om tiden hade stannat!
Jag har alltid varit mig själv och är mer eller mindre alltid det, men på olika sätt, då jag idag är ännu mer säker i vem jag är än vad jag var för några år sedan (då jag också var mig själv men på sättet jag var då). Jag har alltid låtit mig gå min egen väg, utvecklas i min takt och "jaget" har förändrats under åren på grund av att jag tagit beslut i livet som gjort att jag lärt känna mig själv mycket bättre och kommit mig själv närmre.
Jag är mig själv till 100 % när jag är med mina bästa kompisar och med familjen. Då är jag som jag är, klär mig som jag vill, säger vad jag vill, osv. Behöver inte tänka på någonting, kan bara vara. Jag tror dock att jag påverkats av normerna omedvetet även när jag är med dem, tror nog alla gör det. Men det är ingenting jag tänker på då.
Lycka till med låtskrivandet!! <3
hmm...
jag känner mig 100 när jag shoppar och ser 'bra' ut. må vara ett drygt svar men jag känner att jag lever ut mina inre förväntningar. att jag kan göra vad som helst. är jag fräsch så känner jag mig också fräsch, o redo att "kick som as!!!!!!". girls just wanna have fun hahah förlåt för dåligt svar <3333
Vem är jag ens?
Är mig själv hela tiden tror jag. Och kommer nog alltid vara om jag inte typ ska hälsa på hos kungen eller nåt sånt. #relateable
Dope ass outfit!
Vet att du bad "icke-män" svara men jag kör ändå, du kan ju alltid dissa svaret liksom!
Men jag tror jag är mig själv helt när jag är med någon jag känt sen barnsdom, kan vara vem som helst typ min kusin eller annat.
Jag kan bara va mig själv när jag är ensam just nu. Jag sitter inte och fiser eller petar mig i näsan när jag är med andra, man måste alltid anpassa sig till andra oavsett om man är medveten om det eller inte
Jag är 100% mig själv när jag är hemma ensam, med musik på, jag sjunger, dansar runt o bara njuter!
Jag är 100% mig själv när jag är hemma ensam, med musik på, jag sjunger, dansar runt o bara njuter!
När jag är hemma i min hemstad, i norrlands inland. Jag känner alla där och alla känner mig där. Kan gå ut i vad som helst, osminkad och oduschad och varken jag eller någon annan bryr sig. Superskönt!
När jag får debatera viktiga frågor eller allmänt visa min intelligens istället för att betraktas som ett snyggt objekt
har läst alla kommentarer och wow vad olika alla svar är, superspännande! över till mina tankar! med 100% sigsjälv, antar jag att du menar sin bästa version av sigsjälv med tanke på hur du formulerar dig :) för alla har ju både bra och dåliga sidor och även när man visar sina dåliga sidor så är man väl 100% sigsjälv tänker jag. Så jag är den bästa versionen av migsjälv när jag skrattar, skämtar och är glad med kompisar och familj, även när jag kollar på roliga youtubevideos :D jag känner att jag kan vara 100% migsjälv när jag har kul, för hela min livsbild av migsjälv handlar lite om att ett skratt förlänger livet! när jag är i detta 100%-iga tillstånd så känner att de basala funktionerna är fullständiga, jag känner mig grundad, stabil, centrerad lätt, pirrig, ljus och att man är i ett flow typ :D
Oj vad svår fråga! Jag känner mig mest som mig själv på gymmet, för då glömmer jag allt annat och bara köttar.
Även när jag är med mina bästavänner så är jag verkligen 100 % mig. De känner mig ju inifrån och ut så det är inga konstigheter för mig då. Jag vet att de stannar hur knasig jag ön kan bli.
I sociala situationer tror jag nog att jag anpassar mig omedvetet beroende på var jag är, vem jag pratar med och så, speciellt i skolan. Man "ska" ju vara på ett visst sätt och är man inte på det sättet så är det ofta man inte blir accepterad.
Hoppas min kommentar hjälpte någorlunda i alla fall!
Kram!